Mary Petty for The New Yorker 1949-1956
Mary Petty är så fantastisk illustratör att jag inte kunde sluta glo på hennes bilder när jag först hittade dem för cirka ett år sen. Hon har två återkommande karaktärer, vilka är Mrs. Peabody och hennes husa Fay vilka synes på flera av omslagen ovan. Tycker om att man kan följa de två genom att se på olika bilder. Sen är det så detaljrikt och bara allmänt fint överallt och så mysig stämmning att man vill hoppa in i hennes tjusiga illustrationer! Har föresten visat tre tidigare vilka jag satte upp på min vägg på landet, de är möjligtvis lite vågiga nu efter de kyligare månaderna som gått. Del 2 kommer.
When the road is a ribbon of moonlight
Klicka för källan.
När man ryser känns det nästan som att elektricitet vandrar längs huden och kyla knackar på ungefär som en vinter bara för en själv. Det är som en liten omtumling, ett bortryckande från situationen man befann sig i, liksom tiden stoppas i en halv sekund, ett brutalt uppvaknande och man blir smått förrvirrad och så har rysningen lämnat huden med håren ståendes rakt ut och man försöker tycka att samtalet som, bara för några tiondelar, avbröts är lika viktigt att leva sig in i som man gjorde innan rysningen stoppade allting.
Billån följda av vådliga åkturer med kärestan
ÅH älskar detta klipp, så underbart! (Svtplay)
"Ungdomarna har nu emellertid tagit sig själva i håret med ett grepp som verkar vara fast"
"Vid vårt besök pågick klubbmästerskapet i jitterbug. Ja, jag sa ju nyss att man inte får vänta sig någon högre målsättning från första början"
"Söderklubbens ordförande är Sillen Lindström"
Haha, språkbruket 1948 och hur ungdomarna lever sig in i jazzmusiken är så fint!
When sundown pales the sky I want to hide a while Behind your smile
© Lite bilder från tidigare vårar.
If you close the door the night could last forever
Stans lirare gör alla tiders manifestation på bilderna ovan serru. Klicka fö' källa rå.
I saw the world spinning like a toy
© Godmorgon medborgare. Söndag är veckans sista dag, men inte veckans trista dag. Ja, jag kom på det själv just nu, inget behov av applåder. Jag ska bl.a. på loppis idag och kanske hitta nått tjusigt! Puss
It crushed my baby and it crushed my soul
Håhå är lite besviken på hur dåliga dessa bilder blevXD Men om man sätter hela sitt hjärtas hopp till sin mobilkamera får man kanske räkna med vissa smällar.
Aja, de e sista vårmånaden och snart sommar och jag har vita smutsiga skor som det ska va.
Pretty flamingo
© Igår så visiterade jag, Lovi, Edvard och Linn kungsan för att granska lite blomster.
Så kom det en till facker vamiljebild!
I feel real phony when my name is Bill
Håhå åh söthet, var tvungen att visa. Från myparentswereawesome.
I'm up in the air and I really don't know where
© Lite West side polare jag har som hängde i vårt kök.
Jag vill meddela att skolan och jag inte fungerar just nu, varför ska jag plugga när jag kan fota fingergubbar t.ex.? Och varför ska jag plugga när det är så blodigt tråkigt. BAH.
Psykadelisk musik gör mina öron glada alla fall. Hepp!
Take me to all your dreams
Höhö photoboth bilder på mig igår kväll med inblick i husets arbetsrum.
Kjolen är nämligen min mammas fina kap som hon kapade likt en pirat åt mig på monki och var så snäll att sy upp den, kärlek till min moder. Ovanligt med bilder på mig i bloggen föresten, men jag menar, vad är en blogg utan en endaste egobild? En blogg utan egobilder är vad en sådan blogg är.
Igår var det ju alla fall kulturnatten här i hufvudstaden och Jenny och jag utnyttjade det med en ypperlig timme med historieberättande av teater C som både talade på vers och sjöng olika söta och mysiga, och även lite små sorgliga, historier. Sedan så träffade vi Nads och hade en dansant afton! Mycket bra lördagsnatt.
She's not there
© Med denna (inte allt för attaraktiva) bild ville jag bara säga att det är fint hur många rådjur med vit gump och ekorrar (ofta i par!) man ser nu när våren är kommen. Och annat i djurvärlden som är fint är hur troget änderna hänger med sin partner, de simmar, käkar och sover med näbben instoppad under vingarna tillsamans.
Slut ponerat kring djur, jag ska snart på teater, Människor i månsken heter den, vilket känns alla tiders!
You say stop while I say GO GO GO (oh no)
Bah ville slänga upp lite chilliga inspo bilder (så skulle en fyrtio-vill-låta-ung-åring uttrycka det hela) med främst 60tal ofc. XOXOOOXXXO osv.
Hjalle med di röda handskarna
© Ibland sätter jag ut copyright bara för att man ska fatta vem som fotat typ.
Liksom ingen turist/stockholmare som har tagit exakt lika bilder (kanske bättre) liksom.
Det är alla fall Herr Hjalmar Söderberg (på bilden synes ej älskare eller åkommor av di värse slag, de röda är ej av politisk avsikt) som är författare och jag ska göra ett skolarbete angående denna staty som jag blivit tilldelad och den är fin för att han som synes håller i ett par röda handskar (kanske har de nån syftning på hans litteratur eller så, jag har inte börjat arbetet än). Ja, det var Hjalle det. Fortsättning följer (antagligen) icke.
